Stjärnsmällar och snöfall

På söndag är det öppet hus här på skolan! Förra året bjöd Sätergläntan in till en gnistrande vit vinterdag med adventsfika i matsalen och möjlighet att besöka skolans alla utbildningar och se vad som försiggår i de olika lokalerna. I år ser det ju inte så ljust ut vad gäller snöutsikterna, men jag hoppas att det blir en mysig dag ändå!

Vi på vävutbildningen kommer bland annat visa vårt allra första projekt, nämligen buldanväven i lin. Så här fina blev de sedan vi tvättat, manglat och tryckt stjärnor på dem! Min syns inte i bild, men jag hoppas på att få ett bättre foto av den under utställningen.

Sen kan jag berätta att nästa års kortkurskatalog kommer att se ut så här! Kortet togs inför förra årets vårutställning, när vi band björkkransar till utsmyckning. Lite pinsamt, men mest roligt :)

Till sist en bild på snön som föll på första advent och smälte bort två dagar senare.

Lite suddigt men åh så fint.

Oktober - en sammanfattning.

Oktober bjöd på mycket, inte minst vackra höstutsikter. 

Jag vävde klart buldanväven och insåg att jag spunnit alldeles för mycket lin. Vem vet, det kanske kan bli en annan linväv någon gång!

Vi hade färg- och formlektioner och fick inspireras av vackra föremål från skolans textilsamling. Jag valde den här drömmen till kjolsäck från 1910. Dregel.

Projekt nummer två sattes upp i vävstolen. Ränderna vi ritat tidigare på hösten, skulle nu ta form i bolster till kuddar. Ullgarnet färgade vi själva: jag valde indigo till det blå och en blandning av krapp och cochenille till det röda. 

Jag hann faktiskt med lite eget pyssel också. Äntligen tog jag mig i kragen och monterade en sedan flera år färdigstickad kofta, som passande nog var i alldeles rätt storlek för min finaste systerdotter Nancy! 

Mormorsrutefilten som jag började på i somras, blev äntligen klar och ÄNTLIGEN färdigmonterad. Nu fattas bara den lilla efterlängtade...

Sist men inte minst, lärde jag mig vad återanvändning verkligen kan innebära. Min lärare berättade nämligen att förr i världen, kunde de ta tillvara på dammet som samlades under vävstolen vid vävning, och spinna nytt garn av det!

Jag nöjde mig dock med att sopa. Någon måtta får det vara på folkligheten.

Vilket pådrag!

Usch vad länge sedan det var jag uppdaterade! Tiden bara flyger iväg och kvällarna är lika fullspäckade som dagarna. Mycket har hunnit hända sedan jag skrev sist, mycket mer än jag kan redogöra för, men jag tänkte tänkte göra ett försök :)

Den känns länge sedan nu, den första varpningen, och det var den ju också. Väven skulle bli en grov linnelängd, uppdelad i en maskinspunnen och en handspunnen del. Innan vi kuude sätta igång och väva, var det dock många moment vi skulle klara av.

När man har räknat ut hur många trådar som behövs för väven och hur långa de ska vara, snurras de först upp tätt intill varandra på en varpa. Sedan separeras trådarna i förskedningen. Det är viktigt att hålla ordning på skälet, alltså där trådarna korsar varandra (se de vita snörena till vänster). Det behövs för att man ska kunna höja och sänka trådarna i vävstolen, så att inslaget får plats. 

Och ja, det är lika krångligt som det låter.

Sedan sätts förskeden in i slagbommen på vävstolen. 

Här är vävstolen bakifrån. Skälet sitter nu fast i skälstickor, alltså långa pinnar, och i slutet av varpen är en annan lång pinne inträdd. Den syns inte på bilden, men ska snurras runtom tygbommen - den tjocka stocken med vita snören runtom - när varpen spänns.

Varpflätan har lösts upp och det är dags att ta ett stadigt tag runt alla trådarna och hålla i för kung och fosterland, medan någon annan sakta snurrar upp varpen på varpbommen längst bak. 

När varpen är pådragen, är det dags för solvning. Då förs varje tråd in genom ett litet öga på en solvtråd, för att varpen ska redas ut så bra som möjligt. Solven sitter fast på så kallade skaft, tvärgående pinnar, som i sin tur är kopplade till tramporna. Detta för att trådarna ska höjas och sänkas, beroende på hur man trampar.

Efter solvningen ska det skedas. Skeden är som ett galler, där trådarna förs in i mellanrummen. Suck, vilket pilljobb!

När sedan varpen är pådragen och alla trådar har solvats och skedats, knyter man fast varpen i en käpp längst fram. Innan man kan börja väva, ska också tramporna under vävstolen knytas fast i rätt positioner, så att man får den bindning, alltså det mönster, man vill ha.

Som sagt... mycket jobb innan man kan sätta igång! 

Man får bara se till att tiden räcker till annat också.