lördag 5 maj 2012

Projektarbetsinlämning

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om det projektarbete, som jag ägnat liv och lust åt de senaste veckorna. Projektarbetet är årets sista stora uppgift, där vi under fem veckor gör en rekonstruktion eller ett inspirationsprojekt, utifrån ett gammalt föremål . Arbetet redovisas med den färdiga produkten, samt en skriftlig rapport, där vi redogör för processen och berättar om inspirationskällan, ur ett historiskt perspektiv.

Handdukar i Sätergläntans studiesamling.

Min tanke var att inspireras av den hemgift, som svenska kvinnor i Sverige förväntades föra med sig i sitt nya bo när de gifte sig. Jag ville väva en liten kollektion av linnetextilier och i en och samma varp hitta en kvalitet som lämpar sig för olika saker i hemmet. I Sätergläntans studiesamling frossade jag i handvävda handdukar, för att hitta ett utgångsmaterial.

Närbild på handduk vävd i gåsöga.
En linnehandduk vävd i gåsöga fångade mitt intresse. Jag ville använda mig av en teknik som vi inte fått prova på under året, och hade redan innan projektarbetets början tyckt att just gåsöga var väldigt vackert.

Närbild på provväv.

Jag satte upp en provväv och genom att trampa på olika sätt, fick jag en lång rad variationer av tekniken. Redan då visste jag att jag ville väva huvudsakligen i vitt, och bara låta smala bårder bryta av i en annan färg. Jag provade med olika nyanser av rött, grått och beige och fastnade för en helt oblekt ton, som alltså är linets naturliga färg. Förr i världen, när kvinnorna spann sitt lingarn själv, vävde de ofta i just oblekt och lade sedan ut tygen i snön, för att låta solen bleka det. Det är svårt att färga lin och det var därför ett sätt att låta naturen göra jobbet.

Skisser.
I början av projektet lade jag också en del tid på att skissa på olika produkter. Mina ambitioner var mer omfattande än tiden jag hade till mitt förfogande, och slutligen bestämde jag mig för två sorters handdukar och två varianter av örngott.

Pådragning.

Dags att skrida till verket! Här håller jag på att dra på, alltså föra in varpen i vävstolen, med hjälp av en så kallad pådragningsknekt. De 1058 varptrådarna var strax över tolv meter långa, så det tog sin rundliga tid...

Den riktiga väven!
Provväver en liten bit. Testar bredden på ränderna...


Nerklippt!
Efter ca 50 timmars vävning (ja, jag räknade!) hade jag en rätt maffig tygrulle...

Monteringen av produkterna är en historia för sig. Min vävningslärare Monica visade hur jag skulle sy fållar på handdukarna och hur jag på bästa sätt skulle montera ihop örngotten. Allt utom sidsömmarna sydde jag för hand, och ärligt talat tror jag att jag lade ner nästan lika många timmar på monteringen, som på vävningen. Voj, voj, voj.

Två örngott och två handdukar bland vitsippona.

Nå, fint blev det! Jag har inte hunnit väva hankar att hänga handdukarna i och band att knyta örngotten med, men det ska jag försöka göra innan vårutställningen, sista helgen i maj. I torsdags hade vi inlämning av alla projektarbeten och det var roligt att se vad alla kämpat så hårt med! På Sätergläntans facebooksida finns bilder på några av arbetena. 

'
De missade dock att ta en bild på Ludwigs mask. Så här fin blev den! Den är täljd i al, med inspiration hämtad främst från olika asiatiska kulturer. Jag tycker att den blev himla häftig, men kanske inget att hänga upp i sovrummet... :)