Sakta men säkert...

Nu är koftan snart en bolero...

Oppochnerkoftan

Firar midsommar med att sticka på min nya kofta. Den stickas uppifrån och ned, och ser för tillfället ut så här:

Det är min vän Linda som har gjort mönstret! Det finns att köpa på Ravelry (forum för stick- och virkmönster, bland annat). Jag stickar i det tvåtrådiga finullgarnet från Rauma. Kul att göra något till mig själv :) 

Litet till en liten

För ett tag sedan lade jag vantarna på ett gäng tidningar med stickmönster från 1950-talet och framåt. Ur dem fick min syster välja vad hon ville ha till familjens nyaste lille knyte. Hon föll för detta spetsstickade set från 1960:

En dryg månad tog det att sticka färdigt, lagom till den lilles ankomst 1 juni. Nog blev det fint!

 Det stod ingen storlek på mönstret, men koftan blev ganska liten, så jag gissar på tre månader. Förhoppningsvis kommer kläderna till användning någon kylig sensommarkväll.

Garnet är Lanett i merinoull, som jag brukar sticka bebiskläder av. Det blir verkligen mjukt och skönt och går att tvätta i maskin. Praktiskt för småbarnsföräldrar :)

 Sidenband som pricken över i.

Kokosknappar. 

Det är alltid roligt att ge bort något som jag har lagt ned så mycket tid och omsorg på att göra. Extra speciellt är det förstås att sticka till ett litet syskonbarn! Jag brukar tänka att varje maska jag stickar, är fylld av kärlek till den lille. Som om jag med mina händer fyller de små kläderna med värme och trygghet. Jag längtar till den dagen då jag stickar till en egen liten...

Eddie lives the dream

De som känner mig vet att jag älskar att sova. Men vissa nätter är det värt att låta sömnen stryka på foten. Exempelvis när det handlar om att virka färdigt ett blommigt flygplan med en zebra i. Det här mönstret hittade jag på Ravelry och blev helt betuttad. Det går ju inte annat än älska det!

Som den nörd jag är, fascineras jag verkligen över hur sinnrikt mönstret är uppbyggt. Blomrutan, African Flower, virkas i olika storlekar och när de sammanfogas, växer planets form fram. Textil ingenjörskonst är vad det är. 

Manen!

Propellern!

Cockpitfönstret!

Och det verkar som om den lille som ska få planet, kände på sig att det höll på att bli färdigt. För morgonen efter att jag sytt det sista, bestämde han sig för att födas. Välkommen till världen, du lille efterlängtade.