Spegelvändning och en ankomst

Jag skrev i ett inlägg att jag ville sticka in mina initialer och ett årtal i den nedersta bården på filten, och jag skissade några varianter att provsticka. Efter tre stickade varv insåg jag att det dock fattades några varv i tankeprocessen... Grejen med dubbelstickning är ju att färgerna inverteras, men jag hade inte tänkt på att det även innebär att mönstret spegelvänds på ena sidan. Funkar ju inte riktigt i text dårå. Så det blev till att utmana de små grå och rita upp mina varianter även spegelvänt.

Överst på bilden syns början till den oavsiktligt spegelvända texten, innan jag förstod att jag behövde sticka denna sida spegelvänd och den rosa sidan rätt.. Det gick ganska bra att sticka de olika sidorna, men var betydligt jobbigare än vanlig dubbelstickning, där de båda sidorna alltid stickas med motsatt färg. Nu fick jag verkligen tänka efter, och dubbelkolla alla maskor, för att få det rätt. Skulle inte ge mig på att dubbelsticka bokstäver igen, i någon större skala.

Men jag är glad att det gick! Nu ska jag bara bestämma vilken variant jag ska sticka in i filten. De tjockare bokstäverna blir ju tydligare, men kanske passar de tunnare bättre in i det övriga mönstret. Jag stickade provet uppifrån och ned, eftersom det är så jag kommer sticka märkningen i själva filten. Så här i efterhand önskar jag att jag hade tänkt på att sticka in bokstäverna i början av filten i stället, eftersom maskorna då inte skulle ha blivit upp och ned. Som det är nu, blir maskorna i  mönsterfärg liksom "halva" när de stickas en och en och ses från rätt håll. 

Så här ser provet ut upp och ned, det vill säga från det håll jag stickade den. Bindestrecket mellan det upp och nedvända J:et och 2:an består av två maskor och gränsen mellan mönster- och bottenfärg är tydlig.

Så här ser J:et och strecket ut när stickningen är rättvänd. Alla linjer blir liksom lite odefinierade. Jag vet att det inte är något en tänker på, men jag tycker att det är roligt att vara noga med detaljerna. Det var därför jag också ville prova att sticka en variant med tjockare bokstäver, för att få dem tydligare. Får se vilken jag ska välja. Har några varv kvar innan jag måste bestämma  mig.

Kan också berätta att det nya syskonbarnet nu har kommit! Så filten får bli en försenad födelsepresent :)

Finn ett fel

Det som inte får hända, har hänt. Jag har stickat fel!! Jag upptäckte precis att den yttersta av de tre sidobårderna var förskjuten med en maska nedåt, och efter nära granskning hittade jag roten till det onda: det fattas en mönstermaska nästan precis i mitten av filten (där fick jag för att jag envisades med att sticka när jag hade feber...). Det borde ju inte göra nån större skillnad, kan man ju tycka, men det innebär att hela bården förskjuts och att mönstret inte stämmer på slutet, där de tre bårderna ska gå ihop. Katastrof, med andra ord! En halv sekund funderade jag på att repa upp. Ja, kanske till och med några minuter övervägde jag att repa upp h-a-l-v-a  f-i-l-t-e-n. Men nej. Någon måtta får det vara. Jag vet ju att felet kommer försvinna in i helhetsintrycket av mönstret, och försöker finna tröst i att man i folklig tradition ibland medvetet lät någonting i hantverket fela eftersom endast Gud är perfekt. Man ska inte förhäva sig osv... Så jag får se det som en förnumstig chans att jobba med min egen perfektionism. Det är okej att bli irriterad och besviken och dröja i känslan av självömkan, men det är också okej att sedan rycka på axlarna och sticka vidare, lika stolt över sitt hantverk som innan.

Faktum kvarstår ju dock, att jag måste rätta till förskjutningen på något sätt, och jag tror att den minst synliga lösningen blir att sticka ett varv längre mellan två av stjärnorna nertill på filten. Jag är åtminstone glad att jag upptäckte felet nu, och slapp bli överraskad på slutet... 

Märkningar

Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja märka mina stickningar och virkningar med någon sorts etikett, som visar att det är jag som har gjort dem. Det har dock inte känts riktigt rätt eftersom jag nästan alltid stickar efter andras mönster. Detsamma har jag tänkt om den dubbelstickade babyfilten. Mönstret är ju designat och konstruerat av någon annan, då kan väl inte jag sätta ett signum på den, och hävda någon slags äganderätt? Men när jag var hos min syster i helgen, pratade vi lite om detta. Jag har stickat och virkat mycket till mina syskonbarn, och långt in i framtiden kommer kanske avsändaren falla i glömska, medan föremålen finns kvar. Har jag inte rätt att lämna ett avtryck på något jag skapat av kärlek, även om någon annan stått för beskrivningen? Jo, kanske. Så nu funderar jag på om jag ändå ska signera filten på något sätt, kanske genom att sticka in mina initialer och ett årtal. Liknande märkningar gjorde de ju ofta förr. Jag har skissat några olika varianter, men är osäker på om jag ska ersätta två eller tre stjärnor i bården. Det måste kanske bli en liten provlapp, även om det tar emot... 

Jag kom också att tänka på ett blogginlägg jag skrev för tre år sedan, när jag studerade vävning på Sätergläntan. Då ägnade vi en heldag åt märkning och broderier och fick titta på vackra handdukar som vår vävlärare hade med sig. Här skrev jag om det.

Virkad babyfilt av mormorsrutor

Häromdagen visade jag en bild på en filt jag virkade för fyra år sedan, när min ena syster skulle få sitt första barn. Då låg bloggen i träda, så varför inte bryta av dubbelstickningsinläggen med en frisk fläkt av omväxling?

För vem säger att ett gäng hederliga mormorsrutor inte kan bli en fin filt åt en liten? Min systerdotter var beräknad till 13 december, så jag virkade med värmande alpackagarn i mjuka toner, som min syster valt. Det blev ett himla trådfästande; har inte varit sugen på mormorsrutor - eller mosterrutor - sedan dess...

Men filten blev bra. Jag valde att sy ihop den i stället för att virka. På så vis fick jag ingen avigsida, men nu kan jag tycka att de tydligare sömmar som bildas av ihopvirkning, har sin charm. Det skulle definitivt ha gått fortare. Men jag hann ändå och kunde ge den lilla hennes filt, när hon föddes på självaste Luciadagen. 

Utprovning

Jag var hos min syster i helgen och passade på att breda ut filten i spjälsängen, som står bäddad och klar inför barnets ankomst. Nog pryder den sin plats!

Flygplanet med zebran virkade jag förra våren, när min systerson skulle födas. 

Och den lilla mormorsrutefilten blev till för fyra år sedan, då min syster väntade sitt första barn. Det är kul att se att jag tar mig an allt mer avancerade projekt, även om det enklare också är himla fint.

Fredagsfilt

Fyra dagar kvar till beräknad födsel för min syster, femte nystanet av vardera färg påbörjat och sjätte rosen snart igång,

Klart godkänd!

Ännu en ros utsprungen

Filten växer så sakteliga. I dag stickade jag de första maskorna på rosenpar fem av sex.

När jag hälsade på hos mamma häromdagen, bredde jag ut filten i en spjälsäng som hon har stående åt besökande barnbarn. Den kommer bli lagom i storlek som skryttäcke/överkast, och räcka upp till kudden, men inte över den. Kanske ganska bra storlek även för barnvagn? Ja, om min syster inte hittar något användningsområde för den, kan jag tänka mig full returrätt :)

I går var jag på middag med ett gäng fina fellow stickare. Det var länge sen jag var i ett sammanhang där det är helt självklart att alla halar fram en medhavd tygpåse efter maten, och klickar igång stickningen. Fick lite Sätergläntan-/HV-vibbar och myste för fulla muggar.

Mittmaskor

När jag började sticka filten, minns jag att jag tyckte att det gick oändligt långsamt, både med dubbelstickningen och att följa de minimala rutorna i mönstret. Förväntade mig att vara rejält less på den när jag kommit till mitten nånstans. Nu är jag ju där, och måste säga att jag faktiskt inte tröttnat än. Det är ett himla belönande projekt, eftersom jag vet exakt hur många varv jag kommer göra, och kan pricka av dem ett efter ett vartefter jag stickar. När jag väl maskat av, har jag bara några trådar att fästa efter färgbyten, och sen är det klart. Ingen montering, inga kanter eller knappar, ingenting! Jag kan i och för sig tycka att de momenten är roliga, men det är såklart också skönt att ibland bara vara färdig när en maskat av. Däremot ser jag verkligen fram emot att skölja upp filten och se den bli ännu finare. Just nu är maskorna knövliga och garnet känns stumt och livlöst. Det kan vara så magiskt, när garnet mjuknar, maskorna lägger sig slätt och mönstret framträder i all sin prakt. Det blir en glädjens dag!

Mönsterhjälp

Jag skrev i mitt förra inlägg, att jag har lättare att följa mönstret nu, än när jag började sticka på filten. Detta är dock en sanning med modifikation...

"Är det här det där viktiga papperet du tittar på hela tiden? Då ska jag hålla ordning på det åt dig. Varsågod."

Halvtid

Jag har åkt på en släng med feber och hosta, så igår orkade jag inte plugga alls. Däremot var jag precis så pigg att jag orkade sticka - alldeles lagom sjuk alltså :) Så jag satt i soffan och stickade och tittade på Downton Abbey hela dagen, och passerade därmed mitten av filten. 

I dag är det precis två månader sedan jag började sticka på filten. Det skulle betyda att jag med den här takten inte blir klar förrän i december. Men i och med att jag gjorde ett uppehåll i september för att sticka en åkpåse, och därutöver har meckat en del med mönstret, kommer andra halvan förhoppningsvis gå fortare än den första. Jag märker att jag stickar mycket snabbare nu än i början, både för att jag har lärt mig tekniken, men också för att jag kommit in i mönstret. Jag kan det inte utantill, men har lättare att följa det nu än i början. 

Anledningen till att jag har lite brådis, är att min syster som ska få filten, är i vecka 38 nu. Hon väntar sitt tredje barn, så troligen tittar den lilla ut snarare förr, än senare. Jag inser att jag inte kommer hinna färdigt på två veckor - jag har trots allt studier att ägna mig åt - men jag hoppas på att vara färdig innan oktober är till ända. Med tanke på att jag för mindre än en vecka sedan hade avslutat den andra rosen, är jag vid gott mod.