tisdag 14 juni 2016

Hitofude i det gröna


Det är sannerligen dags för en uppdatering av Hitofudekoftans stickläge! Så här ser den ut för närvarande. Den är himla speciell i sin utformning, eftersom den stickas i ett enda stycke utan sömmar, med uppläggningskanten längs ärmen. Det är svårt att förklara, men rätt kul att sticka. 


Jag var först lite tveksam till om linet skulle passa till den här koftan, och göra spetsmönstret rättvisa, men jag tror att det blir bra. Modellen har lite fall, vilket jag föreställer mig kommer bli fint i lin, som ju har lite tyngd. 


Nu på slutet av koftan, ska diagrammet varieras lite. För första gången har jag därför använt mig av så kallade livlinor i stickningen. Det innebär att en avvikande tråd får följa med genom varvet, på utvalda ställen, och om stickningen behöver repas upp, stoppas upprepandet av tråden. Dessutom ser jag enkelt hur många rapporter jag gjort. Eftersom jag stickar med KnitProstickor, kunde jag bara trä in den gröna bomullstråden i det lilla hål som finns på kabeln, vid stickan, och när jag stickade varvet, följde tråden med automatiskt. Så himla smidigt!


Det var inte helt lätt fota så det syns hur koftan ser ut, men min förhoppning är att den ska bli klar snart, och då kommer bättre bilder! I helgen åker jag till Gotland, så jag siktar på att kunna bjuda på lite fina foton därifrån. Visst skulle koftan göra sig bra mot en snygg rauk, till exempel? 

torsdag 9 juni 2016

Secrecy - en kofta


Min Secrecykofta (Ravelrylänk till mönstret) har varit färdig ett bra tag, men först häromdagen fick jag tillfälle att fota den. Jag och en kompis har länge haft som tradition att ha picknick i slottsbacken framåt försommaren och passa på att ta några bilder uppe vid slottet. Uppsalas tjusigaste utsikt!


Den här koftan har verkligen blivit en favorit. Modellen är så perfekt till klänningar och kjolar, som jag nästan uteslutande brukar ha på mig. Jag har stickat den med en tråd av ullgarnet Duo och en tråd Drops Lace, som är en blandning av alpacka och silke. Kombinationen ger koftan en lätt ullig, men blank, struktur som jag verkligen gillar. Dessutom värmer den bra, trots att den är tunn (lite för bra när vi skulle fota bilderna, kan säga att det var en aning svettigt med yllekofta i 25 graders värme...)


Jag gillar verkligen detaljerna på den här koftan. Den "hemliga" spetspanelen på ryggen är en av dem. Min systerdotter tyckte att den såg ut som en snöflinga, medan jag tänker lite på kyrkfönster. Extra passande med Domkyrkan i bakgrunden, alltså. 


Framkanterna och ärmmuddarna har fina hålmönstrade bårder som också sätter pricken över i. Dessutom gillar jag koftans smarta konstruktion; som jag skrivit tidigare, börjar den stickas från nacken och liksom framåt/nedåt, vilket ger en fin passform över axlarna. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att sticka den här koftan igen, i någon annan färg. Skulle till exempel behöva en svart kofta. Och en grön. Och en röd. Och kanske en blå?..

torsdag 26 maj 2016

Hitofudekrage


Jag förstår att ni alla gått i spänd förväntan inför uppföljningen av det rafflande dramat Nysters hitofudekofta - att sticka eller inte sticka i lin. Jag kan nu meddela att pilotavsnittet mottogs väl, efter en inledande tvekan, och nu är säsongen i full gång! 

För att tala klarspråk beslutade jag mig alltså för att sticka med lingarnet, efter att ha vänt och vridit på provlapparna ett par dagar. I min byrå hittade jag en lintröja som jag stickade för flera år sedan, och den har nu blivit min nya favorit. Det är den som skymtar i mörkblått på bilden ovan. 

Lin har ju en förmåga att kännas himla stelt och stumt till en början, kanske särskilt om det är oblekt och inte har bearbetats i en färgningsprocess, men det brukar mjuka till sig av att stickas, blockas och bäras, så jag är förhoppningsfull. Just nu känns det nämligen som att sticka med papperssnöre... Men visst blir det rätt fint? (Kan ju tillägga att den orange tråden är en virkad uppläggningskant, som ska tas bort senare)

måndag 23 maj 2016

Hitofude + lin = sant?


Jag funderar på att låta nästa stickprojekt bli en Hitofudekofta. Det är en japansk modell, som stickas i ett stycke, med spetsmönster över hela. Mönstret finns här på Ravelry


Jag tänkte att skulle kunna bli en skön sommarkofta att ha över klänning, så när jag skulle välja garn, föll jag för YlloTylls tunna lin, som har så fin lyster. 


Jag har provstickat med stickor 3 och 3.5, men kan inte bestämma mig för om jag tycker att det blir bra eller inte. Många av de över 5000 (!) ravelryanvändare som stickat koftan, verkar ha valt merino eller vanlig ull, som ju fyller bättre än lin och gör att hålmönstret framträder tydligare. 


Jag kan vara riktigt velig när det kommer till val av det här slaget. Vad säger ni, tycker ni att mönstret syns eller borde jag tänka om? Help!

fredag 20 maj 2016

Virkade tofflor


Hej hörni! Nu var det ett tag sedan jag visade något livstecken här. Vart tog veckorna vägen? Mellan plugg, kolonilottsgrävande och vanlig vardag, blev det visst inte så mycket tid över för bloggande. Jag har i alla fall hunnit virka ett par oformliga tofflor!


Denna variant virkas stort och filtas sedan i maskin. År 2007 fick min kompis Tove sitt första par i grått och rött och sedan dess har jag virkat nya med några års mellanrum, allt eftersom hon slitit ut dem. Dessa blir en 27-årspresent till sommaren. Hon får själv tvätta och forma dem efter sina fötter, eftersom vi inte har samma skostorlek. En gång gjorde jag rookiemisstaget att virka foten med superwashbehandlat garn och mudden i obehandlad ull. Ni kan ju föreställa er hur bra det blev... Men Tove använde dem ändå, och kallade dem glatt för "påsarna". 


Jag minns inte var jag har fått mönstret ifrån; det är kopierat ur någon handarbetstidning och jag har ingen aning om vilken. Det grå garnet är i alla fall Peer Gynt och det turkosa Peruvian Highland Wool (rester från Birdie Fair Isle Cardigan), virkat med virknål nr 5.

torsdag 5 maj 2016

En vårkrans


För ett tag sedan visade jag bild på en yttepyttetröja som jag höll på att sticka efter ett infall av plötslig inspiration. För mitt inre hade en vårkransvision uppenbarat sig, och denna blev jag helt enkelt tvungen att förverkliga. Här är resultatet!


 Jag såg framför mig en grov och vild stomme, med detaljer av stickat och virkat. Som jag skrev tidigare, inspirerades jag av Monthly makers till att sticka plagg i miniatyr, och att göra det på tema "våren".


Det har röjts och grävts och donats i vårt studentområde hela vintern, och turligt nog hade grävgubbarna lämnat efter sig en liten hög med pinnar, som jag kunde plocka av. Jag lade grenarna i ett varmt bad några timmar innan jag skulle binda kransen, så att de skulle bli lättare att böja.


Jag började med att forma två grenar i en lite större cirkel och förankra ändarna med ståltråd. Därefter kunde jag linda resterande pinnar i lite knyckiga böjar runt stommen, och låsa fast ändarna omlott i mellanrummen som bildades. På så vis blev kransen stadig och ingen mer ståltråd behövdes. Några tunnare kvistar fick sticka ut här och var och rufsa till formen lite. 


Mönstren till fjärilen, humlan, en av påskliljorna samt narcissen ovan i mitten hittade jag i boken 100 blommor att sticka och virka. Det knallgula garnet är Rauma finull, resten Drops Alpaca.


Beskrivning till den strutiga påskiljan ovan är från Järbo, men jag hittade den här


Och här finns mönster på den lilla narcissen.


Plaggen stickade jag på fri hand med Drops lace (plus något anonymt vinrött restgarn som jag tror är pälsull från Östergötlands ullspinneri) och stickor 1,5. För den som undrar kan jag berätta att koftan är stickad uppifrån och ned med raglanökningar medan tröjan är stickad nedifrån och har en rak, isydd ärm. Nördvarning!! 


Pilligast var nog tröjans påstickade halskant i resår, och så vantarnas tummar förstås...


För det mesta stickar och virkar jag efter andras mönster, och vet därmed på förhand ungefär hur resultatet kommer bli; inte minst för att jag gärna tittar på andras varianter på Ravelry för tips och råd innan jag sätter igång. Därför känns det extra kul att ha skapat kransen efter "eget huvud" och fått den alldeles så som jag ville ha den!

tisdag 26 april 2016

En liten blåbärsmössa


Jag har blivit inbjuden till kalas, för att fira en liten Iris som fyller 1 år i maj, så häromveckan svängde jag ihop en blåbärsmössa i present.


Bomullsgarnet hade jag hemma, det är Jasmine 8/4 från Kinna. Jag har utgått från ett mönster från YlloTyll.


Ofta mönstras bärmössor med prickar i en avvikande färg, men till blåbärsmössorna brukar jag strunta i det. Jag har ofta svårt att få flotteringarna lagom långa, och när det kommer till bomullsgarn upplever jag att det syns på framsidan när garnerna snos om varandra på avigsidan. Dessutom blir mössan lite stretchigare utan prickar och går därmed att använda längre. Och ska man vara noga, är ju blåbär faktiskt inte prickiga.. Win win på alla vis!


Jag hade egentligen velat fota mössan utomhus, i nån vårblommig skogsbacke, men här i Uppsala börjar det hagla/snöa/regna stup i kvarten så det har inte varit så lockande att gå ut. Men nu fick jag ju en bra anledning att bläddra lite i mina gamla sagoböcker i stället. Inte fy skam.