Öppet hus på Sätergläntan

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om öppet hus, som vi hade på skolan andra advent. Förra året visade sig Knippoberget från sin allra mest idylliska sida och bjöd på gnistrande snödyner i islyktornas sken. I år var det i stället snön som lyste - med sin frånvaro.

Vi hade pyntat desto mer inomhus i stället! Hela lärarstaben och alla elever hade lärt sig att vika stjärnor enligt min vävlärares farmors gamla teknik, så på söndagen pryddes alla lokaler av stjärnor från golv till tak.

Stjärnor under tillverkning. Jag blev förstås eld och lågor och fick visioner om att vika stjärnor av guldpapper och hänga som en himmel ovanför sängen, men drömmen punkterades snart av den totala avsaknaden av guldpapper i Leksands pappershandel. Fortsättning följer i jakten på papper med guld på båda sidorna... (Och ja, jag har provat guldfärgat paketsnöre, men då blir stjärnorna så små...)

Meningen med öppet hus är förstås att skolans utbildningar ska visa upp sina avslutade och pågående projekt. Här är ett urval:

Våra färdigmonterade kuddvar, med växtfärgat ullgarn.

Vår allra första väv, med egenspunnet lingarn.

Linneväv med maskinspunnet garn, och tryckta stjärnor. Min är längst till vänster.

Så här glad blev jag av att vika stjärnor :)

Tvåorna och trean hade bland annat vävt så kallade förningsdukar eller huvuddukar.

Skolans första och hittills enda vävningstrea hade fått i uppdrag av Skansens klädkammare, att väva en rekonstruktion av ett gammalt ylletyg. Det är svårt att se på bilden, men det blev verkligen på pricken! 

Sömnadsettornas lillsärkar, handsydda som prov på olika tekniker inom den folkliga sömnaden.

Detalj från en lillsärk.

Träettorna har hunnit mycket under hösten, bland annat har de arbetat med näver och gjort så fina korgar och burkar.

Knivar med handgjorda näverslidor. Ludwigs kniv ligger i mitten :)

Tråg och skedar.

Även trätvåorna hade fått arbeta med annat än trä, och gjort de här fantastiska pilkorgarna. Hur fina som helst! De stackars ettorna svettades under sin egen korgbindningskurs samma vecka, men fick arbeta med ene i stället. Det hade visst inte varit lika kul...

                        

Tvåorna har också samläst med en av skolans kortkurser och lärt sig hur man gör sina egna hyvlar.

Samarbetsprojekt mellan tvåorna i trä och smide: ett rekonstruktions- och inspirationsarbete utifrån gamla originalkistor.

Varje år ordnar skolan en tävling mellan elever och lärare, där besökarna får rösta på det bästa bidraget. Förra året tävlade vi om bästa pepparkakshuset och i år var ämnet "årets julklapp".

Bland tävlingsbidragen syntes bland annat ett handtäljt halsband...

... en evighetsstickning, där man stickar med tråden som man repar upp underifrån...

... ett gör det själv-kit till den slöjdsugne...

... och det vinnande bidraget spedetröjan, stickad och utsmyckad efter gammal skånsk tradition.

Och så icke att förglömma: synen av mig som parkeringsvakt iklädd sju tröjor och reflexväst!

Nu blev det här ett himla långt inlägg, så för att avsluta, en bild på träelevernas julgran, med lockiga hyvelspån i stället för glitter:

★ God jul och god fortsättning! ★

Ränder som aldrig går ur...

Jag nämnde i förbifarten härom dagen att vi vävt bolster till kuddfodral, med garn som vi färgat själva, i ränder efter egen design.

Här har längderna radats upp för beskådan och -undran!

Spänningen är olidlig... Hur ska det gå med mönsterpassningen?...

...Alldeles prima, skulle det visa sig! Min sömnadsovana till trots. Till och med den blå/röd/vita blev bra, fast den hade så många fler ränder än den svartvita. Stolt!

Nu fattas bara innerkuddar, vilket vi förhoppningsvis får innan öppet hus på söndag...

Nästa vävprojekt vi ska ha, är inget mindre än till en utställning som ska stå på Nordiska museet i vår! Väveleverna från Sätergläntan har bjudits in för att, tillsammans med elever från Konstfack och Handarbetets vänner i Stockholm, ställa ut vävar eller verk som inspirerats av museets allmogevävar. Här kan man läsa lite mer.

Gemensamt för vävarna från Sätergläntan är att de ska vara vita och indigoblå i olika nyanser, och medan tvåorna och trean i övrigt är helt fria i sitt skapande, har vi i ettan fått vissa riktlinjer att hålla oss till. Våra lärare har nämligen bestämt att vi ska väva trasmattor. Det kan ju verka simpelt och tråkigt, men ska faktiskt bli jättekul. Jag hade ingen aning om hur mycket tips och trix det finns även när det gäller en så "enkel" väv som en trasmatta. Det är väl bara att slänga in lite trasor, liksom? Men nej, kanterna ska snurras på ett visst sätt, inslagen läggas i bågar och till och med för fållen finns hundra miljoner olika knep. 

Även historien om trasmattan, var intressantare än jag trott. Vår lärare Monica, som har skrivit flera böcker i ämnet, berättade att fenomenet med mattor just av trasor inte är så gammalt som många tror. I själva verket började man väva mattor på det här sättet först i mitten av 1800-talet. Hela tekniken bygger ju på ett visst mått av överflöd - att man har spillmaterial att ta av, vilket man inte hade haft tidigare. Förr skulle alla tygrester lämnas till speciella lumpsamlare, för att sedan användas vid tillverkningen av papper. När man började kunna framställa papper av trä, blev följden förstås att hemmen själva kunde tillvarata sitt tygspill, och bland annat väva mattor av dem. 

För att få en mer konkret bild av hur vårt kommande projekt skulle kunna utformas, fick vi provväva sex olika trasmattstekniker. I den sista delen av provet skulle vi väva med så kallade inplock, vilket innebär att man lägger in kortare trasbitar i väven och på så sätt kan bygga figurer, som mitt hjärta här ovanför. Redan då tyckte jag att den tekniken hörde till de roligare, men jag visste ännu inte om och hur jag skulle kunna använda det i min kommande matta.

Säker blev jag, när Monica visade oss bilder på gamla vävar som hon hittat och återskapat. Bland dessa fanns ett foto på ett överkast, som vävts med trasor och prytts med inplockade "streckgubbar". Jag tyckte att gubbarna såg lite skrangliga och anonyma ut, och ville prova att väva en gumma istället. Och titta!

Det var så roligt att forma henne, med kjol och flätor och rosett, att jag snabbt bestämde mig för göra hela mitt projekt i gummor. Jag kommer att väva ett överkast, med tydlig inspiration från "gubbatäcket", men med en lite annan utformning - och förstås kvinnor i stället för män. Kanske kommer det få dyka upp någon gubbe här och var, men huvudsakligen kommer täcket att prydas av flickor med kjolar i olika blå nyanser, olika frisyrer och rosetter. Det ska bli så kul! Och pilligt... Jag kommer att väva två längder om vardera 60 cm i bredd, och sedan sy ihop dem. Eventuellt ställer jag bara ut den ena längden på Nordiska museet, eftersom 60 cm var den bredd vi skulle hålla oss till, och jag på det viset inte behöver känna mig lika stressad vid tanken på att jag ska väva två längder, i stället för en.

Just nu är jag dock bara i varpningsstadiet av projektet. Det är meningen att vi ska sitta och jobba på öppet hus, för att besökarna ska få en känsla av hur våra lektioner kan se sig, så förmodligen kommer jag solva och skeda då. I så fall kan jag förhoppningsvis komma igång med provvävning nästa vecka. Förresten är det meningen att väven ska vara klar innan jul, så jag blir så illa tvungen att rappa på. Det ska bli så kul!!

                                                          

Här är förresten en bild från förra veckans indigofärgning - typiskt nog med bara en blå nyans... Men det är så hattigt under tiden; man springer hit och dit med stora blöta tygstycken och droppar blått vatten överallt omkring, så att kasta fram kameran mitt i kaoset är inte en helt strålande idé. Jag kommer hur som helst att ha en lite ljusare nyans än på bilden, i tvärgående ränder på en vit botten, och sedan plocka in gummorna med alla möjliga trasbitar i olika blå toner. Jag ska försöka få alla gummorna att se olika ut, med olika varianter på ränder och färger i kjolen, så att det blir ett helt litet persongalleri!

Bla bla bla, ja ni märker ju av mitt ordkryller att jag är himla inspirerad :) Mindre snack och mera verkstad, pronto!