Gudrunvantarna är klara! Och, som befarat, för stora. Det blir till att gnugga loss med såpa på valkbrädet.
Mitt nästa projekt är tänkt att bli en Birdie fair isle cardigan, efter mönster av Hannah Fettig. Jag föll pladask för ravelryanvändaren ViolaGees helt fantastiska variant när jag såg den, med senapsgul kropp, mörkturkosa svalor på vit botten och röda bårder längs oket. Koftan stickas med en masktäthet på 20 m/10 cm, och för ett tag sedan köpte jag hem Peer Gynt, som är lagom tjockt.
När jag så tog fram garnet i går kväll blev jag gruvligt besviken. Jag visste redan i garnaffären att den gula färgen inte var riktigt den nyans jag ville ha, men ändå så pass okej att jag tänkte att jag kunde leva med den. Men i går var uppkräkt ärtsoppa det enda jag kunde tänka på, inte härligt, soligt, maffigt ockragult som jag ville ha.
Jag tänkte att färgen kanske skulle se bättre ut i dagsljus, och med lite god vilja kan det hända att den gör det, men jag tror fortfarande att den är för brun i tonen för just det här projektet. Det ser kanske inte så illa ut på bilderna, men jag tror att det här är en sån där färg som dels är himla svårfotad, och som verkligen växlar utseende beroende på ljus. Det bästa hade förstås varit att beställa garn av samma sort som i ViolaGees drömmiga kofta, men det har tyvärr tagits ur produktion. Ett annat alternativ hade varit att damma av färgningskunskaperna, plocka fram alla pärmar med prover och gå loss i köket, men jag har varken utrustning eller tid för det. Jag måste nog ta en funderare till och en ny vända på YlloTyll. Så frustrerande, vill ju börja sticka nuuuuu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar