Den känns länge sedan nu, den första varpningen, och det var den ju också. Väven skulle bli en grov linnelängd, uppdelad i en maskinspunnen och en handspunnen del. Innan vi kuude sätta igång och väva, var det dock många moment vi skulle klara av.
När man har räknat ut hur många trådar som behövs för väven och hur långa de ska vara, snurras de först upp tätt intill varandra på en varpa. Sedan separeras trådarna i förskedningen. Det är viktigt att hålla ordning på skälet, alltså där trådarna korsar varandra (se de vita snörena till vänster). Det behövs för att man ska kunna höja och sänka trådarna i vävstolen, så att inslaget får plats.
Och ja, det är lika krångligt som det låter.
Sedan sätts förskeden in i slagbommen på vävstolen.
Här är vävstolen bakifrån. Skälet sitter nu fast i skälstickor, alltså långa pinnar, och i slutet av varpen är en annan lång pinne inträdd. Den syns inte på bilden, men ska snurras runtom tygbommen - den tjocka stocken med vita snören runtom - när varpen spänns.
Varpflätan har lösts upp och det är dags att ta ett stadigt tag runt alla trådarna och hålla i för kung och fosterland, medan någon annan sakta snurrar upp varpen på varpbommen längst bak.
När varpen är pådragen, är det dags för solvning. Då förs varje tråd in genom ett litet öga på en solvtråd, för att varpen ska redas ut så bra som möjligt. Solven sitter fast på så kallade skaft, tvärgående pinnar, som i sin tur är kopplade till tramporna. Detta för att trådarna ska höjas och sänkas, beroende på hur man trampar.
När sedan varpen är pådragen och alla trådar har solvats och skedats, knyter man fast varpen i en käpp längst fram. Innan man kan börja väva, ska också tramporna under vävstolen knytas fast i rätt positioner, så att man får den bindning, alltså det mönster, man vill ha.
Som sagt... mycket jobb innan man kan sätta igång!
Man får bara se till att tiden räcker till annat också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar