torsdag 2 februari 2012

Bandvävning

Förra veckan hade vi bandvävning med Ralf, som kan allt och lite till om textilier. Han hade med sig en hel banankartong med band från olika delar av Dalarna. Gottis!


Banden användes som kantningar på till exempel kjollinningar, ärmslut och liknande. Eller som tjusiga hängslen, som på bilden. Olika socknar hade olika uttryck och sätt att väva:

Band från Leksand.

Det här är från Åhls socken, alltså här där vi är :)

Folklig swastika...

Hur väver man då? Ja, innan man börjar, måste man varpa och skeda, precis som i en vanlig väv. Att varpa betyder alltså förenklat att man lindar upp och sträcker ut alla trådar man ska ha. Vanligtvis finns det speciella varpor för ändamålet (de ser ut såhär), men Ralf visade oss hur man istället använder sig av ryggarna på fem stycken stolar. På bilden har jag börjat fördela varpen i den såkallade bandgrinden, som alltså fungerar som en pytteliten vävstol.

Igång! Det kan ju nämnas att vi fick börja med att väva helt enfärgade band, för att förstå tekniken, men de var inte alls lika dekorativa att fota... Bandgrinden, en platt pinne att linda garnet runt och gärna en slags stoppanordning, som fäster bandet nära kroppen, är allt man behöver för att väva banden. Genom att höja eller sänka bandgrinden, lyfter man de olika trådarna och bildar på så sätt skälet, alltså mellanrummet mellan trådarna där man för in stickan med garnet. Visst är det fascinerande att en så simpel teknik kan skapa så vackra mönster?

När man är varm i kläderna kan man förstås rita egna mönster, men som tur var fick vi färdiga diagram att följa. Det här är ett typiskt åhlband, med de utmärkande små prickarna. Nog gäller det att hålla tungan rätt i mun, men när man väl får in snitsen är det fantastiskt roligt!

Varpen fäster man i närmaste krok, handtag eller fönster.

Vi fick också "pricka av" mönster ur Ralfs stora samling. Ganska pilligt, men roligt att ha! Mönstren är ofta väldigt logiska och regelbundna, så när man väl har förstått grundprincipen, är det inte så svårt.

Jag hade turen att fylla år precis under bandvävningsveckan. Trevligt att sitta och mysa med en massa fina mönster hela dagen! Dessutom gav jag mig själv ett eget bandvävningskit i present :)

Jag har också dömt hunden efter håren och införskaffat en bok bara för att titeln var så charmig: Praktisk vävbok tillägnad den idoga svenska kvinnan. Den är tryckt 1913, men utkom för första gången 1896. I förordet till första upplagan, står det:

"För de bedrövade och lidande blir vävstolen snart en god vän, som hjälper igenom svåra tider, då mänskligt deltagande kan göra så litet för att hjälpa den lidande. (...) Professor Kjellberg, överläkare vid hospitalet för sinnessjuka i Uppsala, ansåg vävarbetet så hälsosamt, att han uttalade sin åsikt, att 'om människorna vävde mera, skulle hospitalen ej bli så befolkade'. (...) Idioter, som med svårighet lära sig något annat, finna stort nöje i vävnad, som mycket intresserat dem."

Nu identifierar jag mig ju varken som sinnessjuk eller idiot, men jag kan ju hålla med om att vävningen för det mesta både är roligt och inspirerande!

4 kommentarer:

Sis E sa...

Ha ha ha, vilken text! Men vilka vackra band! Puss

Nyster sa...

Haha, ja eller hur! Och visst är det :) Puss!

Carola Karlsson sa...

Vart hittar man ett bandvävningskit?

Nyster sa...

Hej Carola!
Kul att du hittat till min blogg! Jag köpte mitt bandvävningskit på Sätergläntan, när jag studerade där. De har en nätbutik, så det är bara att googla så hittar du till dem. Jag hade tänkt länka, men mitt internet vill inte samarbeta riktigt.

Ha det fint!
/Térèse