onsdag 29 februari 2012

Praktikvecka på Nordiska museet


Förra veckan var det dags för ettornas årliga praktik, då vi under en veckas tid besöker en arbetsplats eller en slöjdare som vi anser är relevanta för vår utbildning. Jag hade haft turen att få tag i Nordiska museets textilindentent och fick följa henne under några intensiva dagar.

Lite proffsig kände jag mig allt :)

Att vara textilintendent innebär, som jag har förstått det, att man är sakkunnig i frågor som rör textilier på sin arbetsplats, i det här fallet museet. Min handledare Anna-Karin ansvarar till exempel för hanteringen av textila nyförvärv till museet, alltså när en privatperson eller liknande vill skänka något till samlingarna. Då ser hon över liknande föremål som redan finns i magasinen, för att avgöra om de behöver fler, eller om gåvan rent av är ensam i sitt slag. 

Det är också vanligt att andra museer hör av sig och vill låna saker ur samlingarna. Textilintendenten ska då, i samråd med konservatorer och magasinspersonal, ta ställning till om föremålet i fråga är i tillräckligt bra skick för att lånas ut, hur mycket resurser det skulle ta att göra i ordning och skicka iväg det, och så vidare. Nordiska för, liksom många andra museer, en ständig kamp mot skadedjur, och alla föremål måste därför frysas innan det kan lämna eller komma in i museet. Mycket jobb, kan tyckas, men så har Nordiska också en samling bestående av tiotusentals föremål, som ska bevaras till eftervärlden. 

Besökare 007 med rätt att - ja vaddå egentligen?

Eftersom praktiken var så få dagar, fanns det inte möjlighet för mig att uträtta något egentligt arbete. I stället följde jag Anna-Karin tätt i spåren, och fick se hur en arbetsvecka kan se ut för henne. Vi sprang på möten, rotade i magasin och hastade hit och dit i de långa korridorerna. Efter första dagen var jag så snurrig av alla nya människor, och genvägar hit och dit, att jag fick ställa in den fikastund jag planerat med en kompis och åka direkt hem! Men så kom jag också från ensligheten på Knippboberget, till storstadspulsen i Stockholm...

Innan jag kom bakom kulisserna på museet, hade jag svårt att föreställa mig omfattningen av samlingarna. Det har jag fortfarande, men nu har jag i alla fall fått ett hum om hur ofantligt mycket de innehåller. Det man kanske inte tänker på, är att museet ska bevara även sådant, som man kanske själv helst skulle låta falla i glömska. Jag fick till exempel vara med och sortera in sladdriga 90-talströjor i trikå och halvsunkiga mjukisbyxor i stil med de jag själv skrotar runt i hemma. Allt ska dokumenteras och sparas för kommande generationer... Enjoy, säger jag bara :) 


Tyvärr får jag inte publicera några av de bilder jag tog inifrån museet, eftersom sådant regleras av strikta bestämmelser. Det hade annars varit roligt att få visa foton på de vackra föremål jag fick se i magasinen. Jag och Anna-Karin tittade bland annat på doppåsar, som användes att lägga de lindade barnen i när de skulle döpas. Hälsinglands museum ville låna ett antal till en sommarutställning, och jag och Anna-Karin gjorde en första bedömning av skicket, som tyvärr inte var så bra på flera av dem. Sidentyger har den tråkiga förmågan att "äta upp" sig själva, och helt enkelt upplösas i intet när de åldras. För att själv få ta en titt på dem, och mycket annat fint, kan man besöka Digitalt museum och se bilder från olika museisamlingar. Här är till exempel en påse från 1800-talets Dalarna, utsmyckad med sidenband, knypplad silverspets och annat fint. Klicka på bilden, så kan du läsa mer :)

Eftersom Anna-Karin visste att jag är intresserad av stickning, fick jag ägna en hel eftermiddag åt att ta mått och räkna maskor på en stickad silkeströja från 1600-talet. Mumma! Tröjan är ovanligt välbevarad, men förstås skör, så nu ville man göra en ordentligt uppmätning av den, för att sedan låta den vara ifred för nyfikna forskare och andra som vill pilla på den. Tur för mig!

På eftermiddagarna tog jag Djurgårsfärjan från Skansen till Slussen. Mycket trevligare än bussen!

Det bästa med hela veckan var dock att bo hos min syster och hennes lilla dotter Nancy, och äntligen få tillbringa lite tid med dem, och även hinna träffa resten av familjen <3

1 kommentar:

Elli sa...

Och det var mysigt att ha dig här!!! Puss