När jag började sticka filten, minns jag att jag tyckte att det gick oändligt långsamt, både med dubbelstickningen och att följa de minimala rutorna i mönstret. Förväntade mig att vara rejält less på den när jag kommit till mitten nånstans. Nu är jag ju där, och måste säga att jag faktiskt inte tröttnat än. Det är ett himla belönande projekt, eftersom jag vet exakt hur många varv jag kommer göra, och kan pricka av dem ett efter ett vartefter jag stickar. När jag väl maskat av, har jag bara några trådar att fästa efter färgbyten, och sen är det klart. Ingen montering, inga kanter eller knappar, ingenting! Jag kan i och för sig tycka att de momenten är roliga, men det är såklart också skönt att ibland bara vara färdig när en maskat av. Däremot ser jag verkligen fram emot att skölja upp filten och se den bli ännu finare. Just nu är maskorna knövliga och garnet känns stumt och livlöst. Det kan vara så magiskt, när garnet mjuknar, maskorna lägger sig slätt och mönstret framträder i all sin prakt. Det blir en glädjens dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar