Milan tänds i ett schaktliknande hål i mitten. Facklan som skulle stickas ner, tändes förstås med eldstål och flinta. Allt för att hela processen skulle bli så folklig som möjligt...
Röken som stiger upp ur milan är inte nådig för de som måste stå där uppe och se till att elden tar sig.
Nu ska milan stå och pyra någon vecka, tills kolningen är klar. Fram tills dess har smederna ett sjå med att vakta den dygnet runt, så att den inte börjar brinna.
Traditionsenligt tilldelades milan ett kvinnonamn, i år blev det Olga. Anledningen till namnvalet är höljt i dunkel - eller kanske milrök?...
3 kommentarer:
Och vem väljer namnet då? :-) Fina inlägg hittills sis! Puss
Det är smederna som väljer :) Tack sis! Roligt att du läser! Puss
Tack Térèse! Känns roligt att börja blogga igen! Och roligt att läsa om dina äventyr och stickningar! Kram Carolina
Skicka en kommentar