Ett firande och två regnbågskoftor

Titta vad som hände idag - bloggen passerade 20 000 visningar! I år firar min blogg fem år, men det är egentligen först senaste året som jag har uppdaterat någorlunda regelbundet, och överhuvudtaget funderat på hur många som hittar hit. Det känns jätteroligt att så många har sett mina bilder och läst vad jag skrivit under årens lopp. 20 008 sidvisningar! Galet! Hade jag inte ställt in datorn på att inte spåra mina egna visningar, skulle jag nog trott att tjugotusen av besöken var mina egna, haha. Så tack till er alla!

Nåt annat kul hände också idag: jag kom äntligen till skott och fotade regnbågskoftorna! Det var ju inte en dag för sent. 

Turerna kring de här koftorna har varit många. Det började bra, med den här lilla vitrandiga varianten, i storlek 6-9 månader. Mönstret kommer från Garnstudio och hittas här. Modellen är en riktig klassiker, som stickas i rätstickning från framstycke till framstycke, med förkortade varv. 

Själva stickandet gick på ett kick. Jag stickade med vit Lanett och regnbågsfärgad Zauberball på stickor 2,5. Jag hade inte stickat förkortade varv förut, och följde Garnstudios råd att lyfta första maskan efter vändningen, för att undvika hål. Jag lyfte maskan som rät och insåg först när halva koftan var stickad, att den vita lilla "plupp" som bildats i vändningen, kunde ha undvikits om maskan lyfts som avig... I efterhand har jag förstått att det finns en mängd varianter att sticka förkortade varv på, så om det blir aktuellt, ska jag testa ett nytt sätt nästa gång.

När det första framstycket är färdigt, sparas alla maskor utom okets på en tråd, och nya läggs upp för ärmen. Zauberballgarnets färgväxlingar är relativt långsamma, och eftersom varje varv blev ganska kort i en så liten storlek, skulle jag inte ha kunnat sticka en ärm och få meleringen att börja på en viss färg och hinna växla tillbaka till samma nyans igen, lagom tills det var dags att plocka upp maskorna för kroppen och sticka bakstycket. Om jag bara hade stickat på, skulle det alltså ha blivit ett abrupt färgbyte i koftans sida och uppe på oket, i övergången mellan ärm och bakstycke. Perfektionist som jag är, fick jag trixa en del för att komma runt problemet.

Det slutade med att jag fick nysta av en del av det regnbågsfärgade garnet och lägga åt sidan, och sedan på en höft försöka få till en snygg övergång mellan ärm och kropp. Ena ärmen växlar nu från rött, till orange och tillbaka till rött, medan den andra går från grönt, till blått, och tillbaka till grönt. De små restgarnsbollarna bor nu i skåpet i väntan på bättre tider.

På den här sidan hittade jag miljömärkta kokosknappar med små regndroppar på. Himla passande! Enligt mönstret ska koftan bara knäppas upptill, men jag valde att göra knapphål längs hela framstycket i stället. Så långt allt väl. 

När koftan sedan var klar och skulle blockas, ballade regnbågsgarnet ur och missfärgade de vita kanterna med blå fläckar i tvätten, vilket jag förfasade mig över i tidigare inlägg. Jag har inte kommit underfund med varför det hände, kanske tvättade jag koftan för kallt, men efter en maskintvätt blev resultatet något jämnare, även om de vita kanterna inte längre är fullt så vita. Men nu har jag i alla fall kommit så långt att jag kan se förbi missfärgningen och tycka att koftan är fin ändå. Min nya devis är:

Lär dig livets stora gåta:

sticka, tvätta och förlåta

Som revansch lade jag så upp för regnbågskofta 2.0, den här gången med svart Lanett. Inga risk för missfärgning här, inte!

Den här gången stickade jag storlek 2 år, och hann bli rätt trött på rätstickning innan koftan blev klar... När det till slut blev dags för avmasking och blockning, körde jag direkt i maskinen på 40 grader. Trots att båda garnerna är superwashbehandlade, filtade sig faktiskt koftans ena sida lite grann. Det syns förmodligen inte på bild, särskilt inte i det svarta garnet, men det ena framstycket blev tyvärr lite tufsigt. Grrr.

Det känns nästan som att det har gått troll i de här stickningarna, och det kommer nog dröja tills jag stickar med Zauberball igen, i alla fall ihop med ett ljusare garn.

På det hela taget är jag dock nöjd med koftorna. Modellen kräver minimal montering, endast i form av en ärmsöm i vardera sida. Jag sydde maskstygn i rätstickningen, och fick till en smidig och diskret söm, som jag nördade ner mig i häromdagen. 

Nu fick jag äntligen tillfälle att inviga mina fina presentetiketter!

En storebror och en lillasyster.