Slöjdåret 2015

☆ Gott nytt år! ☆

När jag ser tillbaka på slöjdåret 2015, kan jag konstatera att det har blivit en hel del både stickat och virkat. I maj fick en kompis sitt första barn och till henne stickade jag en kofta och en mössa, efter ett mönster som min mamma sparat sedan jag själv var nyfödd. Under våren svängde jag också ihop en randig mössa till min systerson, och en kofta med fickor till en kompis dotter, i kombinerad 1-års- och avskedspresent när de flyttade från stan, norrut. Framåt sommaren blev det virkning för hela slanten, och till hösten blev jag klar med en babymobil åt en annan kompis, som väntade barn nummer två. Till henne stickade jag också en åkpåse. I samma veva virkade jag två pusselbollar, en till syskonbarnen och en till den nyblivna lilla norrlänningen. Sedan blev det dags för tillökning i min egen familj, och i oktober kunde vi välkomna ytterligare en flicka till barnaskaran. Jag provade dubbelstickning för första gången och det utmynnade i en filt, som senare kompletterades med matchande kofta, mössa och sockar, efter mönster från 1944, samt en hjälmmössa i silke. Slutligen bröt jag av babystickandet med en resårstickad mössa till min sambo.

Inför det kommande året hoppas jag att mina studier ska flyta på bättre än de gjort i år. Förmodligen måste det bli med avkall på mitt hantverk, men jag hoppas att jag ska kunna kombinera de båda; en tillvaro utan slöjd blir så fruktansvärt torftig. Det skulle om inte annat vara roligt att sticka något till mig själv i år!.. Men först ut på sticklistan står en regnbågskofta eller två. Gott nytt hantverksår, allihop!

Resårstickad mössa

Strax innan jul stickade jag klart en mössa åt min sambo. Han hade önskat sig en enkel modell i brunt, tunt garn och efter att ha provstickat med Drops Alpaca och Fabel, föll valet på den sistnämnda kvaliteten. 

Eftersom jag stickade utan mönster, fick jag improvisera fram minskningarna allteftersom. Jag är inte så van att sticka på fri hand, och kunde väl ha fått till ihoptagningarna snyggare, visste inte riktigt hur jag skulle göra för att inte bryta av resåren, men det blev helt okej till slut.

Under stickningens gång var jag konstant nervös att mössan skulle bli för liten, men den töjde sig ordentligt efter tvätt, inte minst eftersom jag lät den torka trädd över en ihoprullad handduk.

Årets första snö föll lägligt över Uppsala inför fotograferingen!

Mössan har en tendens att glida upp lite, så kanske blev den ett par centimeter för kort. Och även om garnet blev mjukare av tvätt, kliar den fortfarande lite grann. Jag får kanske sticka en mössa till av alpackagarnet framöver. Sambon är i alla fall nöjd.

Julstickning

☆ God jul och god fortsättning! ☆

Mina juldagar tillbringades med mer betoning på fröjd, än frid. Jag har fyra syskonbarn i åldrarna två månader till fem år, så det blir lite lätt intensivt att umgås allihop många dagar i sträck, men det är otroligt mysigt att ha tid att träffas. Blir alldeles för lite av den varan under terminerna, när alla har mycket med sitt.

Lite tid för stickning blev det också. Jag vispade ihop en ny hjälmmössa till den yngsta systerdottern, sedan den första jag gjorde blev för liten. Nu stickade jag största storleken med stickor nr 2, och då blev den alldeles lagom. Fick ingen bra bild på den, tyvärr, men får be min syster att skicka vid tillfälle. Nu har jag börjat på en kofta till den lilla, i regnbågsfärgat Zauberball och naturvit Lanett. Det ska bli en rätstickad kofta med förkortade varv, efter klassisk modell. Inte så många finesser, bara att tuta och köra. Inte helt fel ibland.

 

Jag har stickat lite längre än på bilden, och har precis kommit till uppläggningen av ärmmaskorna i sidan. Funderar lite på hur det blir med färgmeleringen när jag har stickat ärmen och ska börja på kroppen igen. Men det visar sig. Orkar inte tänka så mycket, vill bara få sticka, sticka, sticka.

Färgfunderingar

Visst är det så att favoritfärger växlar? I högstadiet minns jag att jag ofta hade lila på mig, efter gymnasiet blev det mörkgrönt och vinrött och nu - ja jag måste nog erkänna att grönt och rött fortfarande är starka kandidater. Men jag märker bland mina ravelryfavoriter vilken nästa period kommer bli: den senapsgula! Jag har alltid trott (läs: mamma har sagt) att jag inte passar i gult, att jag i stället är mer av en "kalla vinterfärger à la blått"-person. Men nu känner jag tydligt att jag har riktiga ockragulecravings, kanske någon sorts abstinens rent av? Och nog är det väl så att en "passar" i sådant en trivs och känner sig fin i? So what om jag blir lite blek, tänker jag, det är jag ju ändå på vintern vilken färg jag än ikläder mig. Blek, men skön, skulle min mormor Greta ha sagt!

Plaggen ovan skulle jag himla gärna sticka någon gång, när tid finns. Alla mönster finns på Ravelry och projekten heter, från vänster till höger, uppifrån och ned: 

1. Almost there av Isabell Kraemer

2. Birdie Fair Isle Cardigan av Hannah Fettig (på bilden stickad av ViolaGee)

3. Rheya Cardigan av Maria Leigh

4. Barnkofta av Karin Kahnlund (mmmmm Karin Kahnlund <3)

5. Morning Thistle av Martha Keep

6. Garland sweater with stripy pants/Vimpelgenser av Anna & Heidi Pickles (stickad av Maria Carlander)

7. Audrey Cardigan av Isabell Kraemer

8. Saffran Cardigan av Nicolina Lindsten

9. Tilly Cardigan av Pamela Wynne

Avslutningsvis en liten, ständigt aktuell, påminnelse till mig själv...

En liten rosenknopp

Babysetet jag postade till min syster häromveckan, är nu invigt! Här ligger min lilla systerdotter Elsie på den dubbelstickade filten i sina nya kläder.  Sweetness overload, säger jag bara. Allting var lagom, utom den lilla hjälmmössan, som blev lite liten, tyvärr. Den får väl bli dockmössa i stället. Om jag stickar fler silkesmössor, ska jag prova att gå upp en stickstorlek, till stickor nr 2. Modellen är ju heller inte svår att sticka en storlek större än mönstret anger.

Uppläggning i resår

Det här med att tänka nytt inom stickningen och inte bara harva på i samma gamla invanda hjulspår, måste jag göra oftare. Nu har jag till exempel hittat en ny spännande uppläggning, som görs i resår och blir elastisk! Perfekt för mössor och sockor, jue! Hade varit som gjord för resårmössan som jag stickar på nu, om jag bara tänkt på det lite tidigare och inte redan stickat 15 cm... Att sticka en mössa storlek stor i brun, never ending resår, är inte det mest stimulerande jag varit med om, så repar upp och börjar om bara för att testa en annan uppläggning, det gör jag bara inte. Men ska definitivt prova den nästa gång!

Jultavlor

Har inte så mycket tid för eget hantverk just nu, men njuter desto mer av andras. De här fina korsstygnstavlorna kammade jag hem från Tradera förra veckan, och de pryder nu sin plats i vardagsrummet. 

Stjärnor och två nyanser av brunt

Nästa stickprojekt blir - hör och häpna - inte till en bebis, utan till min sambo. Han har önskat sig en mössa som ska ersätta den fjällrävenmössa han förra året köpte och snart därefter tappade bort. Efter att ha virvlat runt i garnaffären ett par varv, i jakt på ett tunt, brunt och någorlunda klifritt garn, kokade beslutet  ner till Alpaca eller Fabel från Garnstudio. 

Nu har jag stickat och tvättat ett litet prov i vardera kvalitet. Fabel, till höger på bilden, är ett sockgarn som jämfört med alpackan är rätt strävt, men som visade sig bli en aning mjukare efter att ha sköljts upp. Fördelen med att orka sticka provlappar gör sig återigen påmind... Sambon gillade den mörkare färgen bättre, så jag har nu lagt upp maskor till mössan, och hoppas att antalet blir lagom. Det blir en enkelt modell i resår med uppvikt kant, stickad på fri hand. 

Juste, kan ju också passa på att skryta lite om den stjärnspäckade duken! Det är min allra första väv, en grov linnelängd med tryck. Nu har den blivit adventsduk på soffbordet här hemma, och jag är dödligt nojig att spilla på den... Bilden ovan är från december 2011, då vi hade öppet hus på Sätergläntan och visade upp höstterminens alster. Här kan man läsa mer om det! 

Krans av återbrukad plåt

När hemsidan 365 saker att slöjda för flera år sedan skrev om hur man skapar en krans av återbrukad plåt, föll jag pladask. Sedan dess har jag haft den där kransen på hjärnan, och velat göra en egen, men inte känt att jag haft tid. Till slut blev jag helt enkelt tvungen att ta mig tid! Det handlar om prioriteringar här i livet. 

Förra året började jag ragga metallskrot hos grannkompisarna. 

Krans och bild av Annso Grahn, hemslöjdskonsulent i Västernorrland. 

Bild från 365 saker att slöjda.

Jag hade tänkt göra en krans likt den ovan, med fantasiblommor och -blad i många olika färger. Efter att ha sökt efter mer inspiration på Pinterest, tog det dock inte lång stund innan jag skrotade (hehe) den idén och satsade fullt ut på rosor i rött, grönt, guld och svart, för en mer julig look.

Jag utgick från mallarna på den här sidan, och formade varje ros av tre lager: en mindre, treflikig del och två större, sexflikiga. En bra plåtsax var a och o i det här projektet! När jag klippt ut delarna, slog jag ett hål i mitten av dem med en liten spik. En bit kork funkade bra som underlag.  

Jag använde en tunn och böjlig ståltråd, tydligen så kallad spoltråd, till stjälk. Här har jag snurrat den några varv och trätt i den i det innersta bladlagrets hål. Who knew att tomatpuré har en så tjusig guldig insida?

Det är inte så lätt att se på bilden, men här har jag alltså snott ihop de tre bladen till det som ska bli rosens mitt. Stjälken sticker ut på undersidan. 

Lager nummer två och tre, med flikarna böjda i en rosig form. På pinterestsidan tyckte de att man skulle stryka lim mellan lagren för att fixera bladen, men det struntade jag i. Aluminiumet var ganska hårt, så rosorna höll formen rätt bra ändå. 

Totalt gjorde jag 12 rosor på detta vis. Bladen ville jag få lite murgrönelika, så jag ritade en form utifrån en googlebild och använde som mall. Bladnerverna fick jag fram genom att vika bladen i olika riktningar. 

Stommen till kransen böjde jag till av 1,5 mm tjock ståltråd, som jag sedan virade ett varv mattrasa runt, för att rosornas stjälkar skulle fästa lättare. Jag placerade ut rosorna och bladen runt kransen och fäste ett sammetsband upptill.

Det tog sin lilla tid att klippa och vika alla delar, men till slut blev jag himla nöjd med kransen. Det är ju alltid kul att ro iland något man haft på att göralistan en tid, och inte minst är det skönt att slippa ha en massa pantburkar skräpandes i lägenheten...

Hjälmmössa av silke

The long and winding road...

Na na na na na na na na na na na na na na na na BATMAN!

Min senaste stickning gav spelrum för fria associationer! Till slut blev det dock en mössa, som tänkt. Hjälmmössan är ju en riktig klassiker för de allra minsta, men för mig var det första gången jag provade att sticka en. 

Det var också första gången jag stickade i silke. Det här heter Jaipur Silk Fino och är gjort av mullbärssilke. Väldigt lyxigt och skimrande! 

Silket var mycket tunnare än det garn som mönstret var avsett för, så jag stickade storlek 9 månader och höll tummarna för att mössan bli någonstans mellan 3 och 6 månader i storlek. Facit får jag först när min nya systerdotter får prova den. Jag gillar när stickningens yta blir tät och jämn, och eftersom jag själv har en förmåga att sticka löst, gick jag ned till stickor 1,5. Om jag ska tro på min köksvåg, gick det bara åt 14 gram garn, så det kan bli fler mössor av samma boll framöver.

Knytsnörena slyngade jag som vanligt på min slynggaffel. 

En detalj som jag blev extra nöjd med, var sömmen mitt bak. Jag utgick från instruktionerna i boken Sticka - detaljer som gör skillnad. När jag gick på Sätergläntans stickningsutbildning hade vi bokens författare som lärare i montering. Det var nog det moment som jag uppskattade minst just då, men som jag har haft absolut mest användning av efteråt. Under den delkursen fick vi också lära oss om olika typer av kantmaskor. Det hade nog varit fint att göra någon typ av lyft kantmaska i mössans framkanter, och få en jämnare maskrad ytterst, men eftersom jag inte visste var som var fram och bak eller ens upp och ned på mössan, stickade jag alla maskor räta. Det blev helt okej det med.

Mössan är nu på väg till min syster med posten, tillsammans med det lilla babysetet från 40-talet. En riktig goodie bag av stickat!

Babyset à 1944

Så var det lilla babysetet färdigt! 

Mönstret hittade jag i ett häfte utgivet 1944. Jag har stickat i merinoullgarnet Lanett, som blir himla mjukt och fint efter tvätt och plantorkning. Det står ingen storlek på mönstret, men när jag jämför med nyare beskrivningar, får jag den till 3-6 månader. Förhoppningsvis lagom till mitt nya syskonbarn, som föddes i oktober!

Det var första gången jag stickade med någon typ av intarsiateknik, dvs att varje mönstergrupp har ett eget nystan, och det var kul att prova. Det ger ju plaggen mer stretchmån än långa flotteringar skulle ha gjort, och dessutom går det åt mindre mönsterfärg, vilket säkert var uppskattat i krigets ransoneringstider.

Jag brukar sticka babykoftor i enbart vitt, med olika typer av strukturmönster, och då tycker jag att det blir himla fint med träknappar till. Den här gången fick det dock bli knappar av pärlemor i stället; då framträdde mönstret ännu finare.

Nog är det något visst med sidenband i de allra minsta kläderna! De kan ju vara lite svårknutna dock, så jag har även slyngat vita band av garnet, att byta med.

Mönstrets bild till vänster, min till höger. Blev himla nöjd med den lilla ensemblen, om jag får säga det själv!

Knappohändig...

Ibland kan det allra sista lilla fixet kännas så otroligt trögt! Den lilla 40-talskoftan är färdig sedan några veckor, men av någon anledning har jag bara inte orkat sy i knapparna. Detta trots att jag märkt ut var knapparna ska sitta, lagt ut dem på koftan och sedan flyttat runt arrangemanget i vardagsrummet, för att hitta den plats där koftan ligger mest i vägen... Under tiden har jag även hunnit bli klar med både mössan och sockorna som hör till, så nu har jag ingen ursäkt kvar. Ikväll smäller det!