Den lilla svarta

Nu till hösten har jag känt ett stort behov av en svart kofta. En enkel, men fin och varm baskofta som passar till allt. Av min kära kollega Stina på YlloTyll fick jag tipset att sticka koftan Grace. Materialvalet föll på det härliga ullgarnet Gotlandsgarn 2.

Koftan stickas uppifrån och ned, med ett hålmönstrat parti upptill på fram- och bakstycke. Förra veckan plöjde jag hela Tudorsserien och stickade som en tok - och vips var överdelen klar!

Sedan fotona togs har jag kommit ner till delningen för ärmhålen och ytterligare en bit. Nu återstår bara slätstickning för hela slanten, vilket lätt hade kunnat kännas mer än lovligt enformigt. För mig passar det dock bra, eftersom jag i dag har återupptagit mina studier på läkarprogrammet efter ett års uppehåll, och därmed inte kommer ha så mycket tid för stickning framöver. Då blir det perfekt med några slätstickade varv att lugna hjärnan med framåt kvällskvisten.

Efter restefest följer fästefest

Nu är jag färdig med rutorna som behövs till min Vivid blanket. 35 stycken ger filten ett mått på ca 70 x 95 cm, vilket jag hoppas är lagom.

Börjar ångra beslutet att fästa alla trådar först i efterhand...

Nu återstår monteringen. Har tänkt att virka ihop rutorna, antingen med vitt eller ljusgult. Får se vad som blir bäst.

Restefesten fortsätter

Efter sjalen Ängsblomma har jag fortsatt på temat restgarnsstickning och tagit mig an en omfattande samling alpackanystan. När mina två första syskonbarn föddes, virkade jag varsin mormorsrutefilt i alpacka till dem, båda i turkosa toner, och jag minns att jag i samma veva köpte på mig ett gäng nystan i en röd färgskala för att någon gång virka en sådan filt till mig själv. 

 Inköpet och de båda filtarna gjordes alltså för sådär en fem, sex år sedan, men jag har inte blivit sugen på fler mormorsrutor sedan dess. Allt detta trådfästande!... I stället fick jag upp ögonen för den stickade filten Vivid på Ravelry.

Rutorna stickas från mitten och ut, och jag använder stickor nummer 3. En ruta går ganska snabbt att göra och det är roligt att se högen växa. Jag tror att jag behöver 40 rutor för en filt i spjälsängsstorlek. Nu har jag kommit halvvägs. 

Sjalen Ängsblomma

När jag lyssnade på podden Nördic knitting häromsistens, pratade Johanne Ländin och Heléne Wallin om ett fenomen som kallas Restefest 2016. Sammanhanget minns jag inte, men det hela går i alla fall ut på att sticka av sina restgarner, vilket är en perfekt utmaning för mig och mitt bågnande garnskåp. 

Efter att ha stickat sjalen Ängsblomma av resterna från Hitofude och koftan Dagny, fick det bli ytterligare en variant av lingarn som jag inte ens minns när jag köpte. Denna sjal gjorde jag lite större än den första, så det gick åt drygt ett hekto av bottenfärgen och precis ett hekto av randfärgen.

Denna sjal blev en födelsedagspresent åt min barndomsvän Tove, som fyllt 26. 

Min sambo Ludwig fotade mig runt nio på kvällen. Som jag älskar de ljusa sommarnätterna!

Koftan Dagny och sjalen Ängsblomma

Vilken stiltje det har varit på bloggen den senaste månaden! Jag ser att tystnaden är parallell med de senaste veckornas heltidsjobb; har helt enkelt inte riktigt orkat och hunnit. En del har jag i alla fall stickat! Ni som följer mig på Instagram (nyster.blogspot heter jag där) känner kanske igen bilden ovan, och plaggen jag nyligen stickat till min mamma.

När jag var på Gotland i juni började jag sticka på koftan Dagny, som mamma påbörjade för flera år sedan men inte har fått färdig. Det kändes kul att göra den klar till henne. Vi har ännu inte fotat henne i den, men jag kan intyga att den passar bra och att hon är jättefin i den! Alltid härligt med ett UFO mindre i världen, kan jag tycka (OBS, mamma, UFO betyder unfinished object, det är alltså inte dig jag syftar på!..)

Mönstret är från YlloTyll, liksom lingarnet jag stickade i. Även de snygga, glaserade kokosknapparna hittade jag där. Så perfekta i ton!

När koftan var klar hade jag garn över, vilket jag även fick efter min Hitofudekofta. Då passade det bra att haka på YlloTylls sommarknitalong och sticka sjalen Ängsblomma.

Det är kul att se alla olika färg- och materialkombinationer som visas upp i knitalongens facebookgrupp. Det inspirerar!

Här förevigar jag slutresultatet på en berghäll jag hittade runt knuten. Längtar tillbaka till Gotland och alla vackra fotovyer, men det är ju fint att hitta nya sådana även på hemmaplan.