Facebook påminde mig om att jag idag, för tre år sedan, hade färdigställt detta broderi. Då gick jag på HV Skola i Stockholm, och vi hade just avslutat första konstsömnadsperioden. Jag har inte broderat något sedan jag slutade på HV, men skulle gärna göra det igen. Ett drömprojekt vore ett par tvåändsttickade vantar med påsöm!
Varje år när adventsstjärnorna tas ner, trots att mörkret fortfarande ligger tungt, brukar jag tycka att det känns så deppigt. I vintras piggade jag upp mig genom att göra den här ljusslingan, inspirerad av en tjej jag följer på Instagram, Johanna i Kulla. Hon har även en fin blogg, här. Ljusslingan med metallbollarna köpte jag på Rusta och lampskärmarna budade jag hem från Tradera. Sedan klämde jag helt enkelt ner en kula från slingan genom vardera lampskärm. Kulorna hålls fast av metallbyglarna, som vanligen kläms över en glödlampa. Busenkelt!
Nu har slingan fått hänga uppe hela sommaren; vem säger att myspysbelys bara är för vintertid? När december kommer, får slingan lämna plats åt en adventsstjärna, och så tar jag fram den igen efter jul.
Förra sommaren stickade jag den här koftan och det var förbanne mig det bästa jag gjort sen jag konfirmerade mig (vilket jag förvisso ej gjort). Mönstret hade min kompis Linda designat, och jag stickade koftan i finullgarn från Rauma. Sedan den blev klar har jag haft den på mig i princip varje dag. Jag skojar inte, den har passat till ALLT. Och nu måste jag sjunga finullgarnets lov, för det har inte noppat sig alls. SÅ fantastiskt garn och så fantastisk kofta!
Min flitiga användning tog dock till slut ut sin rätt på mudden, vars kantmaskor nöttes sönder på ett ställe. Då satte jag maskorna på en säkerhetsnål och vek upp kanten, och hepp så var det fixat. Så har jag gått runt nu i några månader och väntat på att jag ska bli sugen på att laga den. Jag vet inte varför, men att laga kläder är bland det tråkigaste jag vet. Eller, egentligen är det inte så tråkigt, men jag skjuter ändå upp det i all evinnerlighet. Det är en alldeles särskild färdighet jag har. Ikväll kom jag så plötsligt till skott - fem minuter tog det så var det klart. Ja, fem minuter och några månader alltså. Välkommen höst - jag och koftan är redo!
Hittills har jag stickat filten enligt mönsterdiagrammet, förutom mittenpartiet som jag gjort om lite. Jag har valt att förlänga filten på egen hand, men eftersom diagrammet består av flera separata mönsterpartier, blev detta lättare sagt än gjort. Framöver kommer jag behöva hålla reda på tre olika diagram samtidigt för att få alla figurer att gå ihop. Blir yr i huvudet vid blotta tanken! Särskilt eftersom rutorna på två av diagrammen är så smååååå. (Jag har skrivit mer om mitt mönstertrassel här, för den som vill förkovra sig i förvirring :) )
Om jag någon gång ska komponera ett eget mönster till en dubbelstickad filt, eller nåt annat brett projekt där maskorna inte får plats i vanliga stickprogram, måste jag lära mig hur Excel fungerar så att jag kan göra diagram i datorn. Att sitta med rutat papper och rita för hand är bara att glömma. Tills dess stickar jag på och hoppas innerligt att jag tänkt rätt, så att det går jämnt ut på slutet...
Tänk så torftigt mitt liv var, innan jag hittade Ravelry! Tack Linda, som introducerade mig till denna fantastiska värld av inspiration! Här är några av de koftor jag skulle vilja sticka när babyfilten är färdig. Allra först ska jag dock ta itu med Blomsterkrøll, som jag köpte garn till redan i somras.
Här är länkarna till mönstren ovan, vänster till höger, uppifrån och ned:
Så här höstmysigt såg det ut hos mig häromdagen. Stickning, katt i yllefilt, en kopp te utanför bild och så ett riktigt regnrusk utomhus. Fattas bara en öppen spis - varför ingår det inte i studentlägenhetsstandard?.. :)
Nu när hösten riktigt känns i luften, har jag gått runt och längtat efter att binda en fin krans till dörren. Jag hade sett framför mig en maffig rönnbärskrans, och idag kunde jag inte hålla mig längre, utan tog en paus i pluggande och gav mig ut och letade. Det visade sig vara väldigt klent på rönnbärsfronten, men jag hittade en massa andra fina bär och grenar.
Jag gjorde en stomme av ihoprullat tidningspapper och surrade sedan fast kvistarna med sytråd, lager på lager och omlott med varandra. Baksidan lämnade jag tom, eftersom den ändå inte syns. Trots att de flesta lövträd knappt börjat gulna än, hittade jag ändå många olika nyanser när jag väl började se mig omkring.
Vi får väl se hur länge kransen håller sig fin här ute i trapphuset. Just nu pryder den sin plats i alla fall!
Som jag skrivit i tidigare inlägg, är det här med dubbelstickning alldeles nytt för mig. Det är himla kul att prova en ny teknik inom stickningen - känner mig nästan nykär och längtar efter min stickning så snart jag är ifrån den :) Tekniken har jag lärt mig genom att titta på videor, och jag tänkte att jag skulle samla de jag använt i detta inlägg.
Lägga upp: Den här uppläggningen blir smidig och fin; det första varvet av vardera färg ser ut att "gå i" varandra, utan att någon kant eller söm bildas. Det enda är att uppläggningen har en tendens att bli rätt lös, så till min filt lade jag upp på en halv stickstorlek mindre än den jag sedan stickar med.
Sticka: Det tar en stund att komma in i själva tekniken och det gäller att ha tungan rätt i mun, för att få rätt färg på rätt plats. Jag har sett flera olika sätt att hålla garnet på; vissa har den ena färgen snurrat runt pekfingret och den andra runt långfingret, till exempel, men jag stickar som personen i den här videon. Jag låter dock tråden som löper närmast fingertoppen ligga över både pek- och långfinger, medan den inre tråden bara ligger över pekfingret.
På den sida av min filt, där rosa är den dominerande färgen, placerar jag det rosa garnet längst in på pekfingret, närmast handen, och den vita ut mot fingertoppen. På den vita sidan har jag i stället det vita garnet innerst.
Sticka kantmaskor: I vissa videor stickas de två sista maskorna på varvet ihop med båda garnerna samtidigt, men då bildas en lite tjockare kant. Eftersom jag stickar en filt, och kanterna en högst närvarande del av stickningen, ville jag hitta en smidigare lösning.
I denna variant (med start ca en minut och sex sekunder in i klippet) lyfts i stället de två sista maskorna, så att en fin och smidig kant bildas. Här är det viktigt att garnerna placerats i rätt ordning på fingret, så att de hamnar på rätt sida av stickningen i början på nästa varv.
Skarva garn: Den här videon är tyvärr inte jättebra - inte minst för att en inte alltid ser vad hon gör (...), men jag har inte hittat någon bättre och principen framgår i alla fall. Om jag stickade ett plagg skulle jag nog prova att skarva garnet i sidan, och gömma ändarna i sömmen vid montering. I filten kommer jag i stället försöka skarva några maskor innanför kanten, för att inte störa kantens raka linje.
Maska av: Den här avmaskningen går ut på att en syr maskstygn mellan de båda lagren, precis som en kan göra vid till exempel axelsömmar på vanliga koftor. På så vis bildas en likadan kant som vid uppläggningen.
Så mycket mer än så här har jag inte behövt kunna för att kunna sticka min filt. Den är förstås inte klar än, men nu när jag har koll på de här grejerna är det ju bara att tuta och köra :)
Ps. Den som vill lära sig om hur man dubbelstickar text utan att den blir spegelvänd på ena sidan, kan läsa här!
Det är hög tid för en uppdatering om den dubbelstickade babyfilten, som jag påbörjade i augusti. Jag nämnde i förbifarten i ett tidigare inlägg, att jag fått ta en paus med filten på grund av mönstertrassel. Det är en lång och rörig historia, men för den intresserade kommer den här i korta drag:
Jag köpte mönstret till filten i facebooksgruppen Inger's mönster & tavlor. När jag stickat min provlapp insåg jag att eftersom jag ville sticka med tunnare garn än rekommenderat, skulle filten bli pytteliten. Jag köpte därför en ny version av mönstret, med en extra mönsterbård runt om, för att få ut storleken. När jag klurat lite till, insåg jag att min mask- respektive varvtäthet skulle göra filten fyrkantig, inte rektangulär, även med den extra bården. Varför det blev så, har jag fortfarande inte riktigt fattat. Jag bad därför Inger att göra ytterligare en mönstervariant, rejält mycket längre på höjden. Det gjorde hon, fast av en annan version av mönstret än den jag börjat sticka efter (hon hade tidigare gjort flera varianter) och med en helt ny del i mitten. Vid det laget orkade jag inte krångla mer, eller betala för fler mönster, så nu har jag själv kombinerat ihop tre av hennes olika mönstervarianter och stickar efter dem. Jag vill ju bli helt nöjd, när det är ett så pass pilligt och tidskrävande projekt.
Nu till det roliga: själva stickningen! Det kändes inte som att jag hade kommit nån vart, men en bra bit längre än i förra blogginlägget är det i alla fall. Filten är nu 14 cm av 90, eller 60 varv av 360... Nu har jag kommit in ordentligt i själva tekniken och behöver inte tänka på annat än att inte tappa bort mig i mönstret, men även det går allt lättare. Jag har snart stickat upp det första nystanet av vardera färg och ska nu ta reda på vad det finns för tips och trix vad gäller färgbyten i dubbelstickning.
Jag har stickat den på beställning åt en kompis, som ska få barn i december. Hon valde mönstret och köpte garnet, så det var bara för mig att sätta igång. Smidigt!
Resultatet blev bra, tycker jag. Den är mjuk, varm och go och kommer säkert bli mysig för en liten vinterbebis. Garnet är entrådigt och väldigt löst spunnet, så antagligen kommer påsen bli rätt noppig, men det kanske är priset en får betala när det ska vara extra fluffigt och ulligt för en liten.
Kantmaskorna ger det lilla extra. Jag stickade dem på ärmmuddarna, längs framkanten och runt huvan.
När vi skulle hitta knappar, föll valet på dessa duffelpinnar. Jag sydde fast dem med vanlig sytråd och täckte sedan med garnet. Hängslen och livrem, så att säga :)
Det känns fint att åkpåsen kommer få följa med till BB i december och sedan värma den nyfödda på väg hem i vinterkylan.
